Hejsan, kära Nimbusläsare!
Kul att du är med på tråden! Ibland kommer jag att kasta idéer på dig, och så får du göra lite vad du vill med dem. Du kan hålla med, inte hålla med, eller bara låta tanken bo och gro i dig. Idag är i alla fall en sådan dag, och vi ska nysta lite i betydelsen av stickning. Trevlig läsning!
Fler har börjat sticka
Veckans ljusglimt är det faktum att fler människor i vår tid - speciellt yngre kvinnor - har i allt högre grad börjat sticka igen. Har jag en källa med hårda fakta på denna ökning? Nej, det har jag inte. Det kan ju vara fallet att jag befinner mig mitt i en lokal sticknings-epidemi, men känslan är att den är mer eller mindre nationell. Men vad har detta att göra med Meningsfastan som jag skrivit om i föregående nummer? (Läs ikapp dig på www.dinbibel.com/nimbus)
Vad är stickning egentligen?
Att sticka är att föra samman lösa, orelaterade trådar till en helhet med hjälp av mönster. På en basal, kognitiv nivå uppfattar vi trådar som samband. Ordet ‘samband’ är ju för allt i världen ett sammansatt ord av ‘band’ och ‘sam-någonting! Ser du den röda tråden mellan detta och den efter andra världskriget utlysta Meningsfastan, som förbjudit oss att tala om Sanning med stort S - den typen av sanning som binder samman världen till Enhet? Min tanke är att stickning är en (ofta) undermedveten självmedicinering mot den splittrade och osammanhängande världsbild som vi påbjuds leva i.
Helhetslängtan
En fundamental mänsklig egenskap är vår längtan efter Enhet, eller helhet: att världen ska hänga samman och harmoniera. Det gör alla människor oavsett bakgrund; till och med de människor som propagerar för att världen faktiskt inte kan hänga samman och att det inte finns någon verklig Sanning som förenar. Så är oundvikligen fallet, eftersom den som påstår att “det inte finns någon allmängällande sanning” just påstår någonting allmängällande om världen. Det påståendet är ju i sig självt ett allmängällande sanningsanspråk, och därmed ett försök att förena världen till en harmonierande enhet. Hoppsan.
Enhetens gerillakrigföring
I vår tid, när längtan efter Enheten är bannlyst och anklagad för att vara “pseudo-totalitär”, övergår dess strategi istället till en typ av gerillakrigföring. Stickning är ett exempel på hur vår helhetslängtan etablerar sig trots sin rådande bannlysning, och bosätter sig i vår värld under pseudonym och täckmantel. Jag skulle kunna skriva sida efter sida om den kraftfulla symboliken i stickningen: Hur den manifesterar Inkarnationens mysterium, hur den är ett motstånd mot ‘det artificiella’ i allmänhet, och hur den står som en antites mot “world-wide-web”, dvs. det globalistiska “stickningsprojektet”. Men på det stora hela spelar det inte så stor roll om man vet om vad stickningen betyder eller inte: den gör sin verkan i vilket fall som helst.
Hälsning
Hoppas att du fick något ut av dessa tankar och att de landade väl hos dig på ett eller annat vis. Nästa vecka lämnar vi serien om ljusglimtar och rör oss in på ett annat högaktuellt ämne vars relevans också tilltar desto mer i takt med att höstens kyla kryper in: Kläder. Det blir alltså ett fristående nummer om en av Bibelns vanligaste och viktigaste symboler. Vi hörs då!
/Vidar
Första gången här? Klicka på knappen för att få Nimbus regelbundet, rakt in i din inkorg!
